”Nu har jag dött” – Men hur prioriterade jag i mitt liv…

Jag fick denna text mailad till mig av Annica Nilsson från Uppsala. Hon gav mig tillåtelse att publisera denna tänkvärda monolog från en ”död ande”

”Nu har jag dött. …

Vad händer? Jag förstår inte, jag kände bara en skarp smärta i huvudet, yrsel, och nu är jag så förvirrad. Vad händer? Varför min fru springer och gråter….?

De säger att jag dog … men nej! Jag är här, men de ser inte mig och jag kan inte krama dem. Åh, jag ser, de flyttar någon i en likbil, det är jag själv, vad konstig.Jag ser min familj med stor smärta, alla gråter, men jag bara ser, jag känner ingen smärta eller sorg, det är som att vara åskådare. Dagar passerar, min familj är hemma igen utan mig, jag lämnar ett stort tomrum. Och någon har redan tagit mitt jobb, allt blir som förut, springa, ta emot samtal, göra presentationer, skicka dokument, fixa blanketter, kort sagt är det som om jag har aldrig hade varit där, några av mina arbetskamrater minns mig ibland och beklagar att jag inte längre finns.
.
Men i min familj, vakuumet kvarstår. Min fru gråter, är förvirrad, vet inte hur man gör utan mig, min lilla pojke frågar: – Var är pappa? Och min fru säger, att i himlen. Min äldsta dotter smärtsamt har förstått vad döden är, hon kan inte sluta gråta, hon vill inte gå till skolan, kan inte koncentrera sig, vill inte äta. Min hund väntar vid dörren, ingen kan flytta honom därifrån, äter, dricker vatten och återvänder till sin plats. Tiden går, min son fyller fyra år gammal och jag är inte där, han klamrar sig fast vid sin mor, han har blivit blyg och tillbakadragen, det finns ingen fadersfigur för honom, pappa finns inte längre…
.
Min 11-åriga dotter knappt pratar längre, ibland hennes mamma hittar henne gråtande, hon har sänkt sina betyg i skolan och visar inget intresse för någonting. Min älskade fru, med all börda på hennes axlar; ansvaret för två små barn, hon måste le för att ge barnen styrka.
Det har gått sju år och allt är som vanligt, tomhet hemma, sorg. På företag där jag arbetade ingen kommer ihåg mig och ingenting har förändrats ……. Vet du vad rättsläkaren sa? Jag dog av stress, i min hjärna en åder brast p.g.a. Blodtrycket blev för högt när de ringde från mitt arbete och berättade att av de 10 lastbilar som jag beställde kom bara 7. Och allt tog slut bara … Nu inser jag att jag var alltid utbytbar på företaget som jag arbetade för, men för min familj var jag unik och oersättlig.
.
SNÄLLA!!!! ÄGNA DIG TILL DET SOM VERKLIGEN BETYDER NÅGOT FÖR DIG, ALLA VI BEHÖVER ETT ARBETE FÖR ATT TÄCKA VÅRA GRUNDLÄGGANDE BEHOV, MEN INTE FÖR ATT BLI SLAV FÖR FÖRETAGET, ÄGNA DIG ÅT DINA NÄRA OCH KÄRA … KRAMA DINA BARN, KYSS DIN FRU, RING EN VÄN, DET ÄR DESSA MÄNNISKOR SOM KOMMER ATT BEHÖVA DIG OCH SAKNA NÄR DU INTE LÄNGRE FINNS … och visa dem din KÄRLEK inte med pengar utan med omtanke och kärlek.”
.
Tack för att du läst! 🙂
John

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s